Det var budskapet från FN:s generalsekreterare Antonio Guterres om vad vi måste göra för att undvika katastrofala klimatförändringar. Detta återspeglar väl South Poles tekniskt agnostiska inställning till att använda finansiering för att skala upp klimatåtgärder och avvärja klimatkollapsen. I 17 år har vi använt den frivilliga marknaden för klimatkrediter (Voluntary Carbon Market, VCM) för att skala upp klimatåtgärder, ofta genom att finansiera ny och riskfylld teknik eller projekt. Vi har kommit långt efter finanskraschen 2008, Kyotoprotokollets kollaps och den nära utplåningen av den frivilliga marknaden för klimatkrediter (VCM). Men vi har en fortsatt lång väg att gå för att förverkliga den här marknadens fulla potential.
Som med alla mogna marknader är VCM inte perfekt och måste bli mer robust, och VCM är fortfarande ett område som regeringarna ännu inte har lyckats hantera på ett korrekt eller adekvat sätt. Vi välkomnar faktabaserad granskning, och förlitar oss till och med på den, för att konsekvent förnya och förbättra VCM:s integritet. Den senaste tidens mediegranskning har dock missat en kritisk punkt: VCM är den enda hållbara lösning som vi har tillgång till idag, för att snabbt skala upp privat finansiering till naturbaserade projekt, lokalsamhällen, ny klimatteknik och mycket mer.
Det är oroande att se ett ofullständigt och faktamässigt felaktigt reportage i Bloomberg angående South Pole och Kariba REDD+ skogsskyddsprojekt. I direkt motsats till budskapet om "allt, överallt på en gång" sprider artikeln felaktig information om klimatkrediter, vid en tidpunkt då det är av yttersta vikt att förbättra och inte överge dessa lösningar. Genom att misskreditera VCM kan Bloomberg i slutändan skada och stoppa insatser för att mildra klimatförändringarna och negativt påverka försörjningen för tusentals människor som står i klimatkrisens frontlinje.
Här hoppas vi kunna rätta till fakta och direkt ifrågasätta den felaktiga informationen.
Centralt är att Kariba REDD+-projektet inte har utfärda och kommer heller aldrig uföra för många, klimatkrediter. Detta stora bevarandeprojekt i Zimbabwe – som finansieras genom försäljning av klimatkrediter – använder en metod som utvecklats av Verra, kallad Verra VM09, för att beräkna antalet klimatkrediter som utfärdas från projektet. Denna metodologi har en inbyggd, självkorrigerande mekanism för att säkerställa att utfärdade krediter motsvarar faktisk verifierad markavskogningunder projektets hela löptid. Detta är 30 år i fallet med Kariba REDD+.
Enkelt uttryckt: när projektet planeras förutses en avskogningshastighet (baserat på 10-årig historisk avskogningsdata) som används för att beräkna utfärdandet av krediter. Denna prognostiserade avskogningstakt – eller "baslinje" som den kallas – omvärderas ("valideras") efter 10 år. Om den verkliga avskogningstakten visar sig vara lägre eller högre än vad som ursprungligen modellerades, kräver metoden att färre eller fler krediter utfärdas under den följande 10-åriga krediteringsperioden. Det säkerställer att under ett projekts hela livscykel motsvarar volymen av utfärdade krediter de faktiska utsläppsminskningarna.
Vartannat år från projektets början verifierar oberoende tredjepartsrevisorer bland annat mängden CO2 i jord och skog, vilket är en annan faktor som beaktas när volymen av utfärdade krediter beräknas.
Både validerings- och korrigeringsmekanismen är inbyggda i metodologin, inte som en efterreflektion, utan som en tydlig förväntan på exempelvis politiska förändringar som sannolikt kommer att påverka ett utvecklingslands avskogningstakt. I fallet Zimbabwe minskade avskogningstakten på grund av en betydande förändring i politiken – speciellt efter president Mugabes död 2019, som stod bakom en jordbrukspolitik som inte skyddade skogarna.
Inget av detta förklarades för Bloombergs läsare. I artikeln antyds faktiskt att de krediter som South Pole säljer till sina kunder inte representerar verkliga minskningar av växthusgasutsläppen. Detta är felaktigt. South Pole har tydligt meddelat Bloomberg att man inte sålt alla de krediter som utfärdats av Verra (36 miljoner verifierade koldioxidkrediter) utan endast 23 miljoner. Även konservativt räknat är resultatet av den reviderade baslinjen, att den förväntade mängden sparade träden ligger i linje med vad South Pole har sålt.
journalisten har inte presenterat South Poles förklaring till varför projektet aldrig har och aldrig heller kommer att överkrediteras under sin livstid. Överraskande nog innehåller artikeln inte Verras eget svar på dessa anklagelser, vilket är centralt i den här frågan. Och kanske viktigast av allt, artikeln förklarar inte varför avskogning i Zimbabwe – eller något annat politiskt instabilt land – nästan är omöjligt att på förhand förutsäga exakt.
Artikeln ger en mycket felaktig bild av fördelningen av intäkterna från projektet genom att påstå att "merparten av Karibas intäkter på 100 miljoner euro har gått till South Pole och dess projektpartner, ett företag som heter Carbon Green Investments, inte – som båda företagen tidigare uppgett i intervjuer och offentliga blogginlägg – till människor på landsbygden som arbetar med att bekämpa avskogning".
Detta är missvisande. Vad Bloomberg inte förklarar är att CGI är projektets hjärta och själ – den enda enhet som såg till att projektet överlevde när ingen köpte klimatkrediter. CGI och lokalsamhällena har tillsammans fått 57 miljoner dollar av projektets intäkter från försäljningen av klimatkrediter – en
Slutligen förklarar artikeln inte på ett tillfredsställande sätt hur South Pole fick betalt. Inledningsvis anlitades vi för att sköta marknadsföring och försäljning av projektets klimatkrediter, för vilket vi får 25%, vilket är normalt i den här branschen (beskrivs i detalj här). I denna avgift ingår även andra allmänna omkostnader för företaget och kostnaden för regelbunden övervakning, rapportering och verifiering (MRV, monitoring, reporting and verification) av tredjepartsrevisorer.
När priset på klimatkrediter sjönk på grund av misslyckandet med Kyotoprotokollet beslutade South Pole att stödja projektet finansiellt för att undvika konkurs. Vi köpte högrisktillgångar med knappast något värde alls och som inte heller hade några köpare vid den här tidpunkten, enbart för att säkerställa att projektet fick en intäktsström och därmed kunde fortsätta att stödja lokalsamhället. Projektet kunde inte få lån någon annanstans, särskilt inte i Zimbabwe, som lamslagits av hyperinflation och politisk instabilitet. South Pole tog en enorm risk – inte minst med tanke på hur litet vårt 150-mannaföretag var på den tiden – och behöll dessa i princip värdelösa krediter i våra böcker. Vi gynnades endast när priserna på klimatkrediter gick upp, vilket för vissa krediter var fallet först sex år efter att vi köpt dem. En riskfylld investering som få andra finansinstitut skulle ha gjort. Inget av detta delades med läsarna.
Det är välkänt att vi behöver enorma mängder finansiering för att skydda skogarna så snabbt som möjligt. Även om den frivilliga marknaden för klimatkrediter inte är perfekt är det den enda hållbara lösning som finns idag för att snabbt skala upp privat finansiering till naturbaserade projekt, lokalsamhällen, ny klimatteknik och mycket mer.
Genom att utelämna eller felaktigt tolka relevant information kastar Bloomberg inte bara tvivel över Kariba REDD+-projektet och South Poles intentioner, utan undergräver också den enda marknad för klimatkrediter som fungerar idag, och bromsar därmed potentiella klimatåtgärder från den privata sektorn, vilket är något som världen inte har råd med just nu.
Renat Heuberger
CEO, South Pole
Vi är öppna för dialog och vi tror på vikten av öppenhet. Om du har några frågor, tekniska eller andra, är du välkommen att kontakta oss.
